Sveriges nya skolpolitik

Vår nye skolminister Jan Björklund har nyligen givit oss en glimt av vad som komma skall i en debattartikel i DN.

"Gymnasiet kommer att delas upp i tre huvudinriktningar: en inriktning som leder till gymnasieexamen med högskolebehörighet, en inriktning som leder till yrkesexamen och en inriktning som leder till lärlingsexamen eller gesällbrev."

Jag har svårt att se hur detta leder till en mindre segregerad gymnasieskola även om jag inte har något emot en uppvärdering av de praktiska utbildningarna. Och jag förstår inte riktigt varför det behövs två stycken praktiska inriktningar som ändå verkar rätt snarlika.

"På de teoretiska och studieförberedande utbildningsprogrammen skall fördjupning premieras. Det skall löna sig för elever att läsa mer ansträngande teoretiska kurser i till exempel främmande språk."

Hur ska det löna sig och vem ska bestämma vad som är mer "ansträngande" kurser?

"Det behövs fler steg i betygsskalan. Fler betygssteg ökar incitamenten för elever att anstränga sig mer, genom att möjligheten att höja sitt betyg ökar. Flit ska premieras."

Det här var nog det stycke som jag reagerade mest på. Fler betyg medför ju också att varje steg är mindre värt. Klart att det är lätt att både höja och sänka sig på en betygsskala från 1 till 10 000 jämfört med hur det är idag. Låter mest som en ganska vag låtsasåtgärd i mina ögon, och personligen skulle snarare jag ha motiverat fler betygssteg med att det blir lättare för läraren att sätta rätt betyg.

I övrigt så är det ganska mycket tyckande och tunt med konkreta åtgärder, men det har vi förstås vant oss vid när det gäller den borgerliga skolpolitiken av idag. Den nya gymnasiereformen läggs ner, vilket innebär att det dröjer ännu längre innan Historia blir ett kärnämne. Inte särskilt kul för mig som blivande historielärare alltså. Frågan är om ens merparten av deras fåtaliga förslag kommer att genomföras under deras mandatperiod eftersom de ska undersökas ännu en sväng först.

Sedan vet jag inte vem som är rubriksättare på DN, men jag gissar att han inte är socialdemokrat för tydligen är det så att "Lärarförbundet applåder Alliansens utspel" men den som faktiskt läser artikeln finner att deras kommentarer är ganska tama och försiktigt positiva. Om man läser rubriken så skulle man kunna få för sig att de springer runt i extas och ropar ut Jan Björklunds namn som ett beskyddande mantra. Vilket de alltså inte gör.

För att kort kommentera de skandaler som "skakar" regeringen så är jag förvånad över hur ivrigt som media har huggit på dem men jag är också förvånad över att de inte har hitta något smutsigare än futtigt fuskande. En kulturminister som varit chef för Timbro är inte någon försiktig socialliberal som håller inne med smockorna. Det borde finnas massor av mer eller mindre osmakliga uttalanden ifrån hennes sida att gräva i. Jag har i alla fall svårt att se hur svensk kultur kan gynnas av hennes utnämning. Nu verkar förkastlig politik hamna i skymundan för fuskande och svartjobb som "chockerande" nog verkar vara ganska utbrett ibland de stackars fattiga ministrarna.