Valskval

På vägen hem ifrån dagens lektion så blev jag inlockad av Florian i en valdebatt mellan Karin Pilsäter (ekonomisk talesman för folkpartiet) och vänsterpartiet i Östergötlands kandidat till riksdagen (jag kommer tyvärr inte ihåg vad han heter). Debatten var arrangerad av de liberala studenterna, dåligt arrangerad dessutom. Ingen moderator, ingen organiserad frågestund och inget program överhuvudtaget. Nåja, de fick i alla fall umgås lite med en höjdare inom partiet.

I övrigt var debatten inget revolutionerande, samma frågor och samma dumma kommentarer ifrån publiken som väntat. En av de unga damerna ifrån de liberala studenterna spelade inte helt oväntat ut "en bekant till mig-kortet". Det vill säga att någon hon kände levde minsann på A-kassa fastän han minsann var fullt arbetsför den lymmeln. Underförstått: A-kassan ska vara så låg att den knappt räcker till en burk bönor för då är minsann folk motiverade att arbeta. För som alla vet så finns det massor med arbeten överallt, företagen skriker efter människor att anställa. Det är bara våra höga bidragsnivåer som gör att folk ligger på sofflocket och fejkar arbetsskador. Alla vet ju (utom kommunister förstås) att hungriga vargar jagar bäst och pengar är det enda som räknas. Jag frågar mig ständigt hur någon kan kalla sig liberal med en sådan fruktansvärd människosyn.

Det finns folk som fuskar inom alla delar av samhället och de kommer man åt genom hårdare kontroller och inte genom att försämra villkoren för alla andra som sköter sig. Det är inte rätt att straffa legitimt förtidspensionerade för att det finns de som fuskar och det är inte rätt att straffa skötsamma invandrare för att det finns de som begår brott. Alla känner vi folk som missköter sig, men de allra flesta känner också desto fler personer som inte gör det. Varför låta undantagen utgöra normen?

Vänsterpartiet hade en del bra argument som väntat (demokratisering av ekonomin till exempel) men jag tycker att de misslyckas med att tala ur skägget, särskilt när det gäller de där 200 000 nya jobben inom den offentliga sektorn. Så som jag har förstått det så handlar det till stora delar om att ersätta jobb som tidigare rationaliserats bort, och den offentliga sektorn betyder alltså att det handlar om fler lärare, fler sjuksköterskor och fler poliser. Vem kan egentligen protestera mot det? Samma sak fast i mindre skala förespråkar ju flera borgerliga partier. Men när vänsterpartiet pratar om jobben så får man närmast intryck av att det handlar om 200 000 nya byråkrater som ska ägna sig åt att skicka papper mellan varandra. Så förklara vad era förslag faktiskt innebär flickor och pojkar.