onsdag, augusti 09, 2006

En fråga om motstånd

Efter vissa framgångar under det föregående valet så storsatsar nu Sverigedemokraterna över hela landet och så även i nordvästra Skåne. Det är alldeles för lätt att avfärda dem som okunniga jönsar, men uppenbarligen har de både en välfylld partikassa och ett visst stöd ute bland människorna. Smygrasismen frodas ut i stugorna och gör sig även gällande inom andra partier på diverse märkliga sätt. Hade inte historien fullständigt dömt ut nazismen och fascismen så hade dessa inriktningar fortfarande kunnat vinna stöd och anhängare ifrån breda samhällslager. Nu är förvisso kommunpolitik en himla sörja med gott om orginal och avvikande personligheter, men det är också på denna nivå som sverigedemokraterna har störst chans att påverka.

Frågan är hur man ska göra för att visa sitt missnöje med rasister av olika slag. Alltför ofta verkar våld vara det vanligaste svaret. Personligen har jag svårt att förstå vad antirasisterna tänker på när de tror att de ska kunna banka bort rasismen ur folk och få rasisterna att framstå som martyrer i behov av polisbeskydd. Våld är av tradition rasisternas eget redskap och det är vansinnigt att ge dem en ursäkt och något som kan väcka sympatier. Men i Båstad kommun betvivlar jag att AFA kommer att lyckas starta en lokalavdelning eftersom "kommunister" är ännu mer föraktade än rasister.

Jag skulle gärna vilja säga att ett par offentliga debatter mellan representanter för sverigedemokraterna och kommunernas övriga politiska partier hade avslöjat den tomma retorik och brist på insikt och nyansering som en stor del av sverigedemokraternas politik bygger på. Men det vore att sätta alltför stor tilltro till våra kommunpolitiker som verkligen inte är några verbala giganter. Om en ganska oslipad talare som Jan Björklund kan vinna debatter genom att konsekvent upprepa ståndpunkter på ett kraftfullt sätt så kan säkert en tillräckligt ambitiös sverigedemokrat sopa mattan med en illa förberedd motståndare.

Jag tror att humor är bästa vapnet, samt att man tar upp vissa tabubelagda frågor kring invandring för diskussion på platser som till exempel skolan. Att tiga ihjäl dem fungerar uppenbarligen inte.